V.32
Ca 8 veckor kvar. Blandade känslor, känns både som en evighet och som att han snart är här. Fortfarande mycket overkligt. Har spekulerat mycket, kommer vi verkligen att klara detta? Vara bra förebilder? Vet vi vad vi har gett oss in på? Men jag tror att det är ganska normalt att tänka så nu när det är så nära. För innerst inne vet jag ju att vi kommer klara det galant. Blir så spännande, vi längtar efter lilla knodden.
Det här med namn. Vi har varit väldigt oeniga om namn. Svenska namn som inte går att säga på danska och omvänt. Vi har haft våra favoriter men nu tror jag att vi har hittat ett namn som båda gillar. Så får vi bara hoppas att han ser ut som en sån när han kommet ut :)
Kommentarer
Trackback
