Förlossnings tankar
Det här med förlossningen har jag inte tänkt så mycket på. Ibland slår det mig. Jag ska ju föda..shit!! Ut ska han ju på något sätt. Det börjar sakta men säkert närma sig nu. Han kan ju egentligen komma när som helst nu.
Smärtlindring och förlossningsställningar har jag heller inte tänkt på. Tror jag tar det som det kommer. Är ju så svårt att veta vad man vill ha när man inte kan föreställa sig.
Kommer jag fixa det? Hur kommer Mikkel ta det? Kommer jag få panik över smärtan? Jag fattar ju att det gör ont. Men om alla andra klarar det borde ju jag också klara det. Det som skrämmer mig mest är om jag är nog förberedd.
Dom säger ju att man kan jämföra som att springa ett marathon och det har jag ju gjort. Då kanske jag klarar detta också?!
