malinirenelindberg.blogg.se

Allt startade tisdag den 18/6. Hade haft en ganska aktiv dag och på kvällen lägger jag mig i soffan. Börjar känna ganska regelbundna SD dock utan smärta. Mikkel och en kompis åker och cyklar mountainbike i skogen. Han frågar om det är ok att han lämnar telefonen hemma då han inte hade några fickor och är hemma igen om ca 1,5 timma.
Ligger som sagt i soffan och ser tv och helt plötsligt splasch så går vattnet!!! Hasar mig ned på golvet och ringer till bb som skickar en ambulans. Mikkel kommer hem efter 10 min och får en chock när han ser mig plaskandes på golvet. Blir fraktad liggandes in på bb för att undersöka om han är fixerad och det är han inte, suck! Vi får ett eget rum för att invänta värkar eller fixering. Efter 12 timmar har han äntligen satt sig på plats och jag får stå upp igen, vilken befrielse. Vi får åka hem för att hämta lite saker vi glömt och komma tillbaka klockan 15 för att få värkstimulerande dropp pga infektionsrisk när vattnet har gått.

Klockan 16 sätter dom i droppet och värkarna börjar komma få minuter efter. Blev ganska snabbt jobbigt eftesom jag bara fick ligga i gynställning då jag satt fast i diverse kablar. (Elektrod på bebis huvud, dropp i båda händerna och ctg runt magen) Dom ökar droppet och jag börjar få riktigt ont. Kommer 3 värkar på rad hela tiden och känner att jag inte hinner återhämta mig mellan värkarna. Börjar få panik och kan inte koncentrera mig på andningen. Jag var helt borta och bebis hjärtljud sjunker pga min dåliga andning så bm beslutar att beställa en epidural. Narkosläkaren kommer in och precis innan hon skal lägga den så börjar jag pressa. Dom undersöker mig och jag är helt öppen! Får tillåtelse till att pressa, shit vilken lättelse och kraft. Somnar mellan krystvärkarna för att jag är så utmattad. Efter 10 min kommer världens finaste lilla underbarn 2980g och 50 lång. 5 timmar från första värk till han är ute. Det gick snabbt, för snabbt.